En riktigt, riktigt skön söndag
Idag, äntligen (!) har jag (eller frisören) klippt av tre centimeter av mitt slitna hår. Känns riktigt, riktigt skönt. Och fräscht. Hade med mig Sophie som stöd. Det kändes tryggt och trevligt.
I torsdags kväll, runt tio sådär, kom jag hem från Stockholm. Efter fem timmar (eller mer, den var till och med sen) på en fullsatt buss, med mild kramp i ryggen anlände jag till lilla Jönköping. Ingen trevlig resa direkt. Eftersom att bussen var så full, tvingades jag att sätta mig brevid en tjock överklassgubbe, som hade världens mest obehagliga andedräkt. Och som snarkade. Att säga att det var skönt att vara hemma måste nog vara en grov underdrift. Nog om detta.
Nu återstår bara två hela dagar. Sedan är det skola som gäller. Har lite blandade känslor inför detta. Som alltid. Men tredje året. Jag tror (eller hoppas) verkligen att det blir bra. Och att mirakel sker, så att jag helt plötsligt kommer på vad jag vill göra sen.
Denna söndag har varit den bästa på länge. En sån där riktigt skön söndag. Den har liksom varit precis så som söndagar ska vara. Förutom mitt besök hos frisören så har jag gjort sådant som man liksom behöver ibland. Läst massor, sett två avsnitt av "Gossip girl", sorterat en massa tidningar, druckit te och ätit muffins. Och så, som pricken över i:et, har jag lyssnat på denna underbara melodi:
För en lång lång tid - Håkan Hellström. Ack, så vackert!
Gubben var säkert jätteglad
