emmalinneamy

Min katt är sjuk. Hon är alldeles matt, hela tiden, och mår illa. Stackars lilla väsen.

Igår tog jag och mina spökstrumpor oss till Sanna. Där fanns även Malin och sedan, lite senare, dök även Linn upp. Där bakade vi och spelade piano till gamla godingar (bland annat sjöng vi sångläxor som vår käre Per-Fredrik gett oss när den tiden begav sig) . Det var riktigt trevligt.
Ikväll har jag haft det lite mindre kul. Har försökt att trassla ut mitt extrema trasselhår. Det gick framåt ett tag, men när jag kom till den sista och största trasseln gav jag upp. Jag får helt enkelt fortsätta imorgon. Men, vill man vara fin får man lida pin, som man säger. Men en sak, som är riktigt säker är att, när jag väl är klar, när håret är hellt fritt från trassel, då ska jag, verkligen, börja borsta mig. Varje dag, till och med.
En annan sak som jag tänker göra är att köpa mig en liten, liten bok. En bok att skriva drömmar i. Så, när man vaknar upp på natten/morgonen/dagen och har haft en fin eller hemsk dröm så skriver man helt enkelt ner den i den lilla, fina boken. En sådan har Sanna, och snart jag med.

Ohohoh. Vilken dag! Det fem timmar långa nationella provet slutade precis som jag visste att det skulle: i stress och panik. Hann knappt läsa igenom vad som skrevs, så det kan ha gått precis hur som helst. Ahh, att jag till och med är tidsoptimist när det gäller prov. Det är illa. Uhhh.
Men, dagen har varit ganska trevlig ändå, bortsett från provkatastrofen. Har övningskört - igen. Och, spelat piano i massor. När jag egentligen borde ha pluggat sönder mig. Men är det så nyttigt? Inte alls. Spela Beatles och sjunga sönder rösten är bättre. Mycket bättre.





I söndags var det fars dag. Det var trevligt. Och gräddigt.