emmalinneamy

Det är underligt. Jag vet att jag alltid snackar om hur trött jag är, men det är väl den dystra sanningen, att man är just det i dessa tider. Fast nu är jag faktiskt inte så trött (okej, intresseklubben antecknar). Fast inte är det så konsigt... Min första prao-dag var inte direkt ansträngande... Från klockan ett till fem. Alldeles lagom sådär. Men imorgon blir det andra bullar. Eller kladdkaka (haha, jag är bara för rolig). Yes, jag ska baka kladdkaka med mina små barn (som inte är så små egentligen (10-12 år)).
Och idag fyller min systeryster 11 år. Grattis! Så, trots att jag började klockan ett idag, var jag uppe klart i sju och sjöng med min hesa stämma. Det är riktig kärlek det!
Puuh. Råkade bli påmind av en viss Malin att det ligger en Sofies värld och väntar på att bli läst. Får ta tag i det imorgon. Suck, min sovmorgon är förstörd. Men jag är inte dyster för det! Jag är faktiskt glad. Nästan så glad att jag kan skratta för mig själv. Ja, det är faktiskt en ny dold talang jag har upptäckt. Eller rättare sagt, jag har märkt hur roligt det är att sitta och låtsasskratta tills man faktikst bryter ut i skratt - på riktigt. Något jag testade påmattelektionen i fredags. Så kul har jag. Hahahahaha! Oj. Jag borde nog sova, trots allt.